publicerad: 2021
fastna
fastnade fastnat
verb
●
hamna i ett läge som man bara med svårighet kan flytta sig från
någon/något fastnar (på någon/något)
någon fastnar (på någon)
någon fastnar (på något)
något fastnar (på någon)
något fastnar (på något)
någon/något fastnar (någonstans)
någon fastnar (någonstans)
något fastnar (någonstans)
bilen fastnade i en snödriva; löven fastnade i springorna
○
äv. bildligt, spec. om något som länge stannar kvar
blicken fastnade på ett plakat; melodin fastnar i minnet
○
spec. äv. om att uppehålla sig (för) länge vid något
någon fastnar (i något)
han fastnar lätt i detaljer
○
spec. äv.
tycka om och slutligen bestämma sig för något
någon fastnar (för/vid något)
någon fastnar (för något)
någon fastnar (vid något)
hon fastnade för det senare förslaget; en bil som många fastnat för
○
särskilt om att bli kär
någon fastnar för någon
det märktes att de hade fastnat för varandra
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Westmanna-Lagen);
fornsvenska fastna; till
2fast!!
fastnafastnande