publicerad: 2021  
figur figuren figurer
fig·ur·en
substantiv
figu´r
1 form som bildas av (ett före­måls) gränslinjer vanligen två­dimensionell
hon ritade figurer i sanden; geometriska figurer som cirklar och kvadrater
○ äv. om form som bildas av rörelser
figuråkning
koreografiska figurer
belagt sedan ca 1520 (Peder Månssons Skrifter på svenska); fornsvenska figure; av lat. figu´ra 'skapnad; skepnad; bild'
2 (kvinnlig) kroppsform
JFR gestalt 1
figurnära; figursydd
en snygg figur; han försöker tänka på figuren och har slutat äta godis
○ äv. gestalt
en mörk figur rörde sig mellan trädstammarna
○ äv. om av­bildning av människa, spec. som mål för skytte
figurskytte; halvfigur; helfigur
○ spec. äv. om pjäs i schack m.m.
göra en slät figur göra ett miss­lyckat in­tryckenligt recensenterna gjorde han en slät figur i sin skåde­spelar­debut
belagt sedan 1792
3 ofta något ned­sättande personlighet av viss typ vanligen med ett visst typiskt karaktärs­drag under­struket; spec. om litterär gestalt
renässansfigur; romanfigur; seriefigur
en tragisk figur; en sorglig figur; han har all­tid varit en kontroversiell figur
belagt sedan 1734
4 ofta för­kortatfig. illustration som åskådlig­gör abstrakta sam­band vanligen i diagram­form
en figur (över något)
beträffande sam­bandet mellan till­gång och efter­frågan, se figur 2
belagt sedan 1584
5 stilistiskt konst­grepp i syfte att nå viss effekt
SYN. stilfigur
kontrast, över­drift, anafor och andra stilistiska figurer
○ äv. om en viss regel­bunden ut­smyckning av en melodi
harmonisk figur
belagt sedan 1528