publicerad: 2021  
1final finalen finaler
fin·al·en
substantiv
fina´l
1 avslutning av evenemang eller dylikt; ofta betraktad som höjd­punkt
finalen (av/i/på något)
finalen (av något)
finalen (i något)
finalen (på något)
jubileet fick en värdig final
○ spec. sista av­delning i musik­verk
finalsats
finalen i Jupiter­symfonin
belagt sedan 1615; till lat. fina´lis 'slutlig', till fi´nis 'slut, gräns'; jfr ur­sprung till fin
2 sista del­tävling där segraren (i hela tävlingen) koras
finalomgång; damfinal; herrfinal; OS-final
final (i/på något)
final (i något)
final (på något)
final (mot någon/något)
final (mot någon)
final (mot något)
final (mellan några)
gå till final; ta sig till final
○ äv. om match mellan de båda främsta lagen i en serie (som inte behöver vara direkt av­görande för vilket lag som vinner serien) vanligen i sammansättn.
seriefinal
belagt sedan 1901; av engelska final med samma betydelse; av 1final 1
2final finalt finala
fin·al
adjektiv
fina´l
● språk­vetenskap som ut­trycker av­sikt
den finala subjunktionen "för att"
belagt sedan 1853; av lat. fina´lis med samma betydelse; se ur­sprung till 1final 1