publicerad: 2021  
finfin fin­fint fin­fina
fin|­fin
adjektiv
fi`nfin
● något var­dagligt mycket fin
JFR fin 1
finfin (för någon) (att+verb)
ett par fin­fina klappar till ungarna; nu skulle det sitta fin­fint med lite kaffe (adverbial); det funkar fin­fint för mig att göra så (adverbial); – Kan vi ses klockan 10? – Ja, det går fin­fint för mig (adverbial)
○ sär­skilt i fråga om hälsa
jotack, jag är i fin­fin form nu
belagt sedan 1861