SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 framfart framfarten framfarter fram|fart·en substantiv fram`fart ● våldsam utbredning framåt och genom något av någon skadlig kraft SE fara fram JFR härjning (någons/någots) framfart (någonstans) (någons) framfart (någonstans) (någots) framfart (någonstans) spår av stormens framfart; hejda eldens framfart; de tyska arméernas framfart i Östeuropa ○ äv. om våldsamt sätt att färdas folk klagar över mopedisternas framfart belagt sedan 1750 SO Alfabetisk lista framdeles adv. framdragande (dra fram) framemot preposition framfall subst. framfara verb framfart subst. framficka subst. framflytta verb framflytta (fram) framfot subst. framfusig adj. Till alla ordböcker
