publicerad: 2021  
från
preposition
1 med en riktning som har utgångs­punkt i och inne­bär av­lägsnande i förhållande till något (i rummet el. tiden)
resa från Stock­holm till Göte­borg; gå från bordet; två mil från kusten; mot­tagning från 10 till 12; hon är på landet från och med sön­dag och tre veckor fram­åt
äv. i ut­tryck för minskning av kvantitet
dra sju från tio
äv. mer abstrakt
över­gå från ord till handling
äv. i ut­tryck för berövande, av­saknad m.m.
befriad från skatt; fri från för­domar; ta från de rika och ge till de fattiga
det gör varken till eller från se till
från och med från (och inkluderande)den tid­punkt som fram­går av samman­hanget: hon kommer att till­träda tjänsten från och med års­skiftet
till och från se till
vara från vettet se vett
belagt sedan 1000-talet (runsten, Ardre, Gotland (Sveriges runinskrifter)); runform fran, fornsvenska fran, bi­form till fra 'från'; jfr sv. dial. frå 'från'; besläktat med fram
2 med ur­sprung i i fråga om konkret el. abstrakt ur­sprung
det där ordet är ett lån från latinet; han är från Eng­land
äv. i fråga om något som inte lämnat ur­sprunget med hemma­hörighet i
bilder från grund­skolan; från Gustafs dagar
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen