publicerad: 2021
fråndöma
fråndömde fråndömt, presens fråndömer
verb
●
beröva genom domstolsbeslut
fråndöma någon något
hon fråndömdes gården
○
äv. bildligt
man kan inte fråndöma honom en viss originalitet
belagt sedan 1402 (öppet brev utfärdat av Isak Isaksson om försäljning av jord till ärkebiskop Henrik (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska frandöma
fråndömafråndömande