publicerad: 2021  
fura furan furor
fur·an
substantiv
fu`ra
● (reslig) tall
furorna hämtades uppe i Värm­land och flottades ner på älven
○ in­om skogs­bruk vanligen om tall med god virkes­kvalitet
falla som en fura se falla
rak som en fura se rak
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska fora; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. quer´cus 'ek'
Hör furornas dova sorge­musik,
med förstämda trummor och tubor i moll. Verner von Heidenstam, Tiveden (i Dikter, 1895)