publicerad: 2021  
1få fick fått, presens får, preteritum konjunktiv finge
verb
1 komma i besittning av särsk. genom gåva (konkret el. abstrakt)
JFR erhålla 1, 2ha 5, motta 1
fående
någon/något får något (av någon)
någon får något (av någon)
något får något (av någon)
hon fick en klocka i present; han fick boken till skänks; hon försökte få arbets­tillstånd; i dopet fick hon namnet Elsa; han fick bra betalt; har du fått hjälp?; hon fick bra betyg; har blommorna fått vatten?
○ äv. när ingen givare kan tänkas
få tid till studier; landet fick en ny regering; få fot­fäste i till­varon; få råd att köpa hus
○ äv. med av­seende på något negativt behöva ta emot
få stryk; få sig en läxa; få cancer
○ äv. med av­seende på till­stånd eller dylikt bli del­aktig i vissa om­ständigheter
få lugn och ro; få det bra; få det besvärligt på jobbet
det ska du få för det ska jag hämnas på dig fördu var elak mot min syster och det ska du få för
få foten se fot
få klart för sig se klar
få med någon att göra bli ut­satt för någons vrededen som störde lektionerna allt­för mycket fick med läraren att göra
få något med moders­mjölken se modersmjölk
få något om bak­foten se bakfot
få något på köpet se köp
få nys om något se nys
få på tafsen se tafs
belagt sedan 1000-talet (runristad berghäll, Hilleshög, Uppland (Sveriges runinskrifter)); vanligen runform fik (pret.), fornsvenska fa; gemensamt germanskt ord, urspr. 'hålla fast; fästa'; nära besläktat med 1fång!!, 1fånga!!
2 ha tillåtelse att
någon får verb
han får bara äta godis på lör­dagar; hon får snart lämna sjuk­huset; får jag störa dig ett ögon­blick?
○ äv. på grund av in­verkan från opersonliga krafter ha till­fälle eller möjlighet att
hon har inte fått sova på flera nätter för oväsendet; det är mycket han vill göra om han får leva
○ äv. med icke-personligt subjekt
något får verb
ned­läggning av fabriken – det får bara inte ske
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
3 vara tvungen att
JFR 1måste 1
någon får verb
200 av de an­ställda får lämna sina jobb; nu får du hålla tyst!; han fick finna sig i mycket; vi fick stå ute i regnet och vänta
○ äv. försvagat ha an­ledning att
jag får tacka så mycket; jag får ju säga att ...
○ äv. i ut­tryck för in­trädande sinnesförnimmelse i konstr. medse, höra, känna
här är bilderna ni aldrig fick se; nu ska du få höra vad som hände i dag
○ äv. i ut­tryck för möjligt (fram­tida) beslut i konstr. medse
jag får se om jag kommer; det var ett knepigt problem ... få se nu
belagt sedan början av 1500-talet Nya Krönikans fortsättningar eller Sture-Krönikorna
4 upp­nå att på­verka (någon) till visst handlande
JFR förmå 2
någon/något får någon att+verb
någon får någon att+verb
något får någon att+verb
de försökte få vittnet att tiga; olika aktörer försöker få människor att vilja semestra i Sverige
○ ofta med ton­vikt på konkret resultat med partikel, sär­skiltbort, fram, igenom, upp åstadkomma visst resultat
någon/något får bort/fram/igenom/upp någon/något
någon får bort någon
någon får bort något
någon får fram någon
någon får fram något
någon får igenom någon
någon får igenom något
någon får upp någon
någon får upp något
något får bort någon
något får bort något
något får fram någon
något får fram något
något får igenom någon
något får igenom något
något får upp någon
något får upp något
få fram en ny vara; få till stånd en lösning; han lyckades få igenom förslaget; hon tänker försöka få upp frågan på styrelse­mötet
○ äv. mer abstrakt
någon får bukt med något
få bukt med arbets­lösheten
få in en fot se fot
belagt sedan 1350 öppet brev utfärdat i Strängnäs av riksdrotsen Nils Turesson om egendomsbyte (Svenskt Diplomatarium)
5 (plötsligt) komma att erfara någon sinnesförnimmelse, an­given av sinnes­verb el. "veta"
JFR 2komma 4
någon får verb
hon fick höra ett väldigt oväsen; han blev glad när han fick se henne; vi fick veta igår att de har rest sin väg
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
få för sig, få till, få ur, få ut
2få plural, komparativ färre, färst
adjektiv
● som har litet an­tal
fåbladig; fåkunnig; fåordig
nu­mera är det få människor som läser den här författarens böcker; en berömmelse som förunnats få svenskar; färre med­lemmar än vanligt kom till föreningens års­möte
○ ofta i substantivisk an­vändning
få tror nu­mera bok­stavligt på ett hel­vete
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska fa; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. pau´per 'fattig'; jfr ur­sprung till andfådd, fattas, fattig, 1tafatt!!