publicerad: 2021
1fånga
fångade fångat
verb
●
skaffa sig fysisk kontroll över något (levande el. icke-levande) som dittills rört sig fritt
fånga (in/upp) någon/något (med något)
fånga (in) någon (med något)
fånga (in) något (med något)
fånga (upp) någon (med något)
fånga (upp) något (med något)
fånga tjuven; fånga (in) vilda djur; målvakten fångade bollen; fånga något i flykten
○
äv. om icke-levande företeelse
seglen fångar vinden
○
äv. med avseende på något abstrakt
dra till sig
han försökte fånga deras uppmärksamhet
○
spec. med avseende på intryck eller dylikt
ibland med partikelnupp
lyckas uppfatta och hålla kvar och ev. återge
fotografen hade lyckats fånga stämningen väl
fånga dagen
se
dag
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska fanga; av lågtyska vangen med samma betydelse; nära besläktat med
1få 1; jfr ursprung till
fiskafänge,
fånge,
fångst,
fängelse