publicerad: 2021
förbrytelse
förbrytelsen förbrytelser
för·bryt·els·en
substantiv
●
brottslig handling
en förbrytelse (mot någon/något)
en förbrytelse (mot någon)
en förbrytelse (mot något)
grova förbrytelser
○
någon gång äv. försvagat
klandervärd handling
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum);
fornsvenska forbrytilse