publicerad: 2021  
förbryta sig förbröt förbrutit förbruten förbrutna, presens förbryter
verb
förbry´ta sig
● begå brott
förbryta sig mot någon/något
förbryta sig mot någon
förbryta sig mot något
förbryta sig mot lagen
○ äv. försvagat begå förseelse
förbryta sig mot sina föräldrar
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska forbryta sik; jfr ur­sprung till brott
förbryta sigförbrytande, förbrytelse