publicerad: 2021  
förfång ingen böjning, neutrum
för·fång
substantiv
förfång´
till (stort) förfång för någon/något till (stor) skada för någon/någotmännisko­släktet tär hårt på jordens resurser till förfång för djur och natur
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska forfang; av lågtyska vorvank 'över­grepp; skada'