publicerad: 2021  
1förmäla förmälde förmält, presens förmäler
verb
förmä´la
● ålderdomligt vanligen perfekt particip gifta bort
någon är förmäld (med någon)
belagt sedan 1737; av lågtyska vormälen eller tyska vermählen med samma betydelse, eg. 'lova bort'; jfr ur­sprung till gemål, giftermål
förmälaförmälande, förmälning
förmäla sig
2förmäla förmälde äv. förmälte, förmält, presens förmäler
verb
förmä´la
● formellt med­dela information om något
JFR berätta, förtälja, omtala
förmäla något/sats
förmäla något
förmäla sats
ryktet förmäler att de unga tu tänker gifta sig; vad som sedan hände förmäler inte historien
belagt sedan 1480 (Dombok för Sydöstra Tavastland (Bidrag till Finlands historia)); fornsvenska formäla; efter lågtyska vormelden med samma betydelse, med an­slutning till mäla
förmälaförmälande