publicerad: 2021  
förskylla förskyllde förskyllt, presens förskyller
verb
förskyll´a
1 ålderdomligt vara skuld till
någon förskyller något
själv förskylla sin olycka
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska forskulda, forskylla; efter lågtyska vorschulden med samma betydelse; jfr ur­sprung till skylla
2 ålderdomligt förtjäna
någon/något förskyller något
någon förskyller något
något förskyller något
han hade förskyllt en bättre behandling
○ spec. juridik (fullt brukligt)
dom­stolen fann att brottet förskyllde fängelse
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
förskyllaförskyllande, förskyllan