publicerad: 2021  
försträcka försträckte försträckt, presens försträcker
verb
försträck´a
● något ålderdomligt tillhanda­hålla (pengar eller andra värden) med skyldighet för mot­tagaren att åter­ställa andra av samma slag och i samma mängd dock inte exakt de före­mål som erhållits
någon/något försträcker (någon) något
någon försträcker (någon) något
något försträcker (någon) något
○ äv. all­männare och mindre formellt ålderdomligt el. skämtsamt låna
kan du försträcka mig en tia?
belagt sedan 1523; av lågtyska, tyska vorstrecken 'sträcka fram'
försträckaförsträckning