publicerad: 2021  
1gemen gement gemena
ge·men
adjektiv
geme´n
1 något ålderdomligt i vissa ut­tryck vanlig särsk. om folk i all­mänhet
ibland äv. om person i hög social ställning vänlig och kamratlig i um­gänge med enkelt folk ibland dock på ett ned­låtande sätt
patron gjorde sig gemen när han mötte sina under­lydande; vill professorskan vara så gemen och dricka en kopp kaffe med oss?
gemene man se man
belagt sedan 1620; av lågtyska gemen 'gemensam; all­män, vanlig; ned­låtande'; besläktat med lat. commu´nis, se ur­sprung till kommun; jfr ur­sprung till allmän
2 elak på ett simpelt sätt
gemen (mot någon)
en ond och gemen människa
äv. om handling eller dylikt
en gemen komplott; en gemen lögn
äv. all­mänt förstärkande i adverbiell an­vändning
en gement rolig film
belagt sedan 1614
3 som in­går i det alfabet som an­vänds för den ojämförligt största delen av normal text med delvis annat ut­förande än de ur­sprungligen "stora" bok­stäverna
JFR 2versal
till formen av­viker ett gement "g" ganska mycket från versalen "G"
belagt sedan 1850
2gemen ingen böjning
ge·men
substantiv
geme´n
allmänhet särsk. med ton­vikt på vanlighet
folk i gemen
belagt sedan 1593; se ur­sprung till 1gemen!!
3gemen gemenen gemener
ge·men·en
substantiv
geme´n
gemen (tryck)bok­stav
JFR 1versal
gemener kallas ibland för "små bok­stäver"; "göte­borgare" skrivs med in­ledande gemen medan "Göte­borg" skrivs med versal
belagt sedan 1924