publicerad: 2021  
get geten getter
substantiv
● typ av får­liknande djur med raggig päls, böjda horn och hakskägg ofta hållet som mjölkdjur samt för produktion av kött och skinn i karga och bergiga trakter
JFR bock 1, killing, slidhornsdjur
getabock; getmjölk; getost; angoraget; kashmirget
mjölka geten; geten stångades; geten är den fattiges ko
○ äv. om när­besläktade (vilda) djur vanligen i sammansättn.
getdjur; skruvhornsget; snöget; stenget
○ äv. om köns­mogen rådjurs­hona
en bock och tre getter
skilja fåren från getterna se får
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska get; gemensamt germanskt ord, mot­svarande lat. hæ´dus 'ung get'