publicerad: 2021  
glittra glittrade glittrat
verb
glitt`ra
● lysa med starkt, snabbt skiftande sken (som) från många små, rörliga ljus­källor
JFR blänka, glimma, glimra, skimra, stråla 1
något glittrar
sjön glittrade i solen; den glittrande granen på torget
○ äv. bildligt
ett glittrande skratt
belagt sedan 1541; av isl., no. glitra med samma betydelse; gemensamt germanskt ord, bildat till isl., no. glita 'glänsa'; besläktat med gliring
glittraglittrande, glitter