publicerad: 2021  
gräma sig grämde grämt, presens grämer
verb
grä`ma sig
● ständigt beklaga och åter­komma till (miss­lyckande eller dylikt) i tankarna
någon grämer sig (över något/att+verb/sats)
någon grämer sig (över något)
någon grämer sig (över sats)
någon grämer sig (över att+verb)
han grämde sig hela livet över att han inte hade friat till henne; hon gick och grämde sig över det in­släppta målet
belagt sedan 1536
gräma siggrämande, grämelse