publicerad: 2021  
grön grönt gröna
adjektiv
som har färg som friskt gräs traditionellt en av grund­färgerna, vanligen upp­fattad som kall
gröngräset; grönsåpa; buteljgrön; djupgrön; klargrön; olivgrön; smaragdgrön; vintergrön; ärggrön
grön paprika; gröna ängar; ständigt gröna växter
ibland i substantivisk an­vändning om blad, växter eller dylikt
de prydde bordet med blommor och grönt
ibland mer el. mindre bildligt i ut­tryck för illa­mående, osundhet eller dylikt
hon var grön i an­siktet efter turen i berg-och-dalbanan; han var grön av av­und
ofta som symbol för fri fram­fart
grönt ljus; det är grönt för att in­leda projektet efter sommaren
ofta äv. i ut­tryck för ungdom, omognad och dylikt
ung och grön; han är än­nu för grön för att få en chefsbefattning
ofta äv. i ut­tryck som fram­häver miljö­hänsyn
gröna räkenskaper; grön bom­ull; grön el; grönt certifikat; det gröna folk­hemmet
den gröna revolutionen se revolution
en grön vinter se vinter
grön skatte­växling se skatteväxling
grön våg se våg
gröna nyckel­tal se nyckeltal
gröna vågen se våg
ha gröna fingrar se finger
i det gröna i naturenpå våren el. sommaren: pjäsen spelas i det gröna och publiken sitter på filtar i gräset
i sin gröna ungdom se ungdom
komma på grön kvist se kvist
belagt sedan 1346 (testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska grön; gemensamt germanskt ord; bildn. till gro