publicerad: 2021  
1grönska grönskan
grön·skan
substantiv
grön`ska
● (samman­fattningen av) blad på träd, gräs eller andra växter
sommargrönska; tropikgrönska
frodig grönska; vårens skira grönska; en väl­skött träd­gård med yppig grönska; villan var knappt synlig, in­bäddad i grönska
○ ibland med ton­vikt på den gröna färgen
i gran­skogens djupa grönska
○ äv. med tanke på grupp av växter
grönskan i fönstren slokade betänkligt i sommarvärmen
belagt sedan 1469 (Heliga Mechtilds uppenbarelser); fornsvenska grönska; till grön
En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
1986 års psalm­bok, nr 201 (Sommarpsalm); text Carl David af Wirsén (1889), musik Waldemar Åhlén (1933)
2grönska grönskade grönskat
verb
grön`ska
● ofta presens particip växa och trivas om växt med gröna blad
något grönskar
grönskande bok­skogar
○ äv. om om­råde med sådana växter
jorden började åter grönska; en grönskande oas
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum); jfr fornsvenska grönskas
grönskagrönskande