publicerad: 2021  
grötig grötigt grötiga
gröt·ig
adjektiv
grö`tig
● fylld med oredig massa av något
JFR gyttrig
floden var grötig av snösörja
○ ofta bildligt
rapporten var skriven på den mest grötiga svenska
○ spec. om röst tjock och otydlig ofta på grund av att talaren är känslo­sam el. håller på att brista i gråt
med grötig stämma tackade han för hjälpen; rösten blev grötig när hon talade om olyckan
belagt sedan 1749