publicerad: 2021  
gångare gångaren, plural gångare, bestämd plural gångarna
gång·ar·en
substantiv
gång`are
● person som går särsk. i sport­sammanhang
SE gånga
han har en kropps­byggnad som är typisk för gångare
○ äv. om djur, sär­skilt häst ålderdomligt som själv­ständigt ord
hälgångare; passgångare; sengångare; tågångare
fru Sola rider sin gångare grå
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska gangare