publicerad: 2021  
gånga gångade gångat
verb
gång`a
● ålderdomligt gå
SE gå 1
gångare
någon gångar (någonstans)
Herr Peder han gångar i kammaren in
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska ganga; gemensamt germanskt ord, besläktat med sanskrit janghā 'ben; fot'
gångagångande