publicerad: 2021
1gömma
gömde gömt, presens gömmer
verb
gömm`a 
1
ibland med partikelnundan, utan större betydelseskillnad
placera (något) så att det ska vara svårt att upptäcka
JFR
dölja
de gömde skatten i skogen; han gömde (undan) sina herrtidningar i garderoben
○
äv. med avseende på person
gömma flyktingar; han gömde sig bakom pappans rygg
○
spec. i vissa uttryck för förlägenhet eller dylikt
hon var så generad att hon helst ville gå och gömma sig
○
äv. försvagat
dölja
gömma ansiktet i händerna
○
äv. bildligt
han gömde det enkla budskapet bakom högtravande formuleringar
belagt sedan mitten av 1300-talet (Konung Magnus Erikssons Landslag);
fornsvenska göma 'ge akt på; bevara; dra försorg om; förvara'; gemens. germ ord; bildn. till isl. gaumr 'uppmärksamhet'
2
mindre brukligt
spara
någon gömmer (undan) något
jag gömmer mitt godis så länge
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
gömmagömmande
Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.
Bibeln (1917 års övers.), Lukas 2:19
