publicerad: 2021  
1göt göten götar
göt·en
substantiv
● vanligen plur. in­vånare i Göta­land vid forn­tidens slut
svear och götar hade var sitt rike
belagt sedan 1278 (gåvobrev utfärdat av Magnus Ladulås till munkarna i Enköping (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska göt; trol. till gaut 'ut­gjutning; ut­flöde, av­lopp', även i Gautelfr 'Göta älv'
2göt götet, plural göt, bestämd plural göten
göt·et
substantiv
● gjutet metall­block som är av­sett för vidare bearbetning
götstål; götvalsverk; stålgöt; tackjärnsgöt
○ äv. kokill
belagt sedan 1508 (brev från rikets råd (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)); fornsvenska göt(e); bildn. till gjuta
3göt göten göter
göt·en
substantiv
● an­hängare av göticism
Ling, den kan­ske mest kände av göterna
belagt sedan 1811