SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 hallick hallicken hallickar hallick·en substantiv hall´ick ● vardagligt man som lever på prostituerades inkomster och uppträder som ett slags förman för dem JFR kopplare, sutenör belagt sedan 1892; jfr finlandssv. dial. hallick 'vildbasare'; ur tjeckiska holomek 'naken tiggare', till holy 'naken; skägglös' SO Alfabetisk lista hall subst. Hallandsåsen (ås) halleluja interjektion hallelujamöte subst. hallelujarop (halleluja) hallick subst. halling subst. hallkyrka subst. hallmatta (hall) hallon subst. hallonbuske subst. Till alla ordböcker
