publicerad: 2021  
1hallå
interjektion
hallå´
1 jag på­kallar upp­märksamhet!
hallå där, stanna!; hallå, du glömde plån­boken!
äv. som svar på an­rop eller dylikt, sär­skilt vid telefonkontakt
hallå, det är jag
belagt sedan 1815; av lågtyska hallo med samma betydelse; ljud­härmande; som modernt ord, telefonsvar m.m., av engelska hallo
2 hej ett informellt hälsningsord
hallå, hur mår du?
belagt sedan 1847
2hallå hallået
hallå·et
substantiv
hallå´
något var­dagligt yr­vaken stämning efter chock­artad upp­levelse el. upp­täckt
det blev ett väldigt hallå när de upp­täckte att tavlan var försvunnen
äv. all­männare oväsen
belagt sedan 1847; substantivering av 1hallå!!