publicerad: 2021  
hitta hittade hittat
verb
hitt`a
komma att upp­täcka något som man sökt; med av­seende på före­mål el. abstrakt före­teelse
SYN. finna 1
någon hittar (någon/något)
någon hittar (någon)
någon hittar (något)
någon hittar (till någon/något)
någon hittar (till någon)
någon hittar (till något)
någon hittar (någonstans)
hon hittar inte sina an­teckningar; efter en stunds letande hittade de en mysig restaurang; han hittade felet; det gäller att hitta en ut­väg; hitta det rätta ordet
äv. till­fälligtvis på­träffa
hon hittade en en­krona på gatan
äv. med av­seende på plats eller dylikt kunna leta sig fram till visst mål
hittar du till järnvägs­stationen?
äv. i ett ut­tryck för att något är nästan gratis var­dagligt
10 000 för den bilen, det är som hittat
hitta sig själv komma fram till sin egentliga personlighetinte förr­än i 30-års­åldern kände han att han hade hittat sig själv
hitta som i sin egen ficka hitta mycket välhon kände falu­borna och falu­borna kände henne och runt­om i Dalarna hittade hon som i sin egen ficka
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska hitta; speciellt nord. ord med oklar etymologi
hittahittande