publicerad: 2021  
holme holmen holmar
holm·en
substantiv
[hål`-]
liten ö vanligen obebodd
JFR 2både, 2ö
badholme; fågelholme; klippholme
holmar och skär
äv. bildligt om liten (skog­klädd) kulle på fält eller dylikt
belagt sedan 1315 (i ortnamn; (öppet brev utfärdat av kaniken Sigmund i Linköping om bortarrendering av gård och inventarier (Svenskt Diplomatarium))) fornsvenska holmi; gemensamt germanskt ord, mot­svarande lat. cul´men 'topp'; jfr ur­sprung till kulmen