publicerad: 2021
1hytta
hyttan hyttor
hytt·an
substantiv
hytt`a 
1
smältugn för framställning av metall eller glas
JFR
masugn
○
äv. om byggnad med smältugn inom järn- el. glasbruk eller dylikt
den gamla hyttan i Glava glasbruk
○
äv. om järnbruk resp. glasbruk
belagt sedan 1340 (förordning utfärdad av kung Magnus för bergsmännen i Närke (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska hytta 'smälthytta'; av lågtyska hütte 'hydda; hytta'; besläktat med engelska hide 'gömma, dölja'
2
högsta akterdäck på äldre segelfartyg
belagt sedan 1765
3
liten, enkel stuga för övernattning ofta långt från tätorter, hotell och dylikt; särsk. om sådan stuga i Norge
de övernattade i en hytta på fjället
belagt sedan 1973
