publicerad: 2021  
hyvel hyveln hyvlar
hyvl·ar
substantiv
hy´vel
● ett handverktyg för till­jämning (av något) genom avskiljning av tunna spån med hjälp av en egg som skjuter ut något från under­sidan; särsk. för arbets­stycken av trä men äv. av metall
hyvelbord; plåthyvel; putshyvel; rundhyvel; skrubbhyvel
○ äv. om maskin av mot­svarande slag
○ äv. om hyvel­liknande redskap som något skivas el. skärs av med i sammansättn.
osthyvel; rakhyvel
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska hövel; jfr lågtyska høvel 'hyvel'; av ovisst urspr.