publicerad: 2021  
hämning hämningen hämningar
häm·ning·en
substantiv
häm`ning
● ofta plur. över­driven benägenhet att under­trycka normala psykiska reaktioner och drifter
hämning (av något)
blyghet och hämningar som följd av en sträng upp­fostran
○ äv. naturlig blyghet och åter­hållsamhet i upp­trädandet
efter några glas vin släppte alla hämningar; hon kastade alla hämningar och började en vild dans på bordet
○ i sammansättn. äv. om hindrad fysisk ut­veckling
tillväxthämning
belagt sedan 1891