publicerad: 2021  
hända hände hänt, presens händer
verb
hän`da
(komma att) äga rum genom krafter el. faktorer som inte (helt) kan kontrolleras; ofta i fråga om samman­satt förlopp med en serie del­moment
något händer (någon) (tid) (någonstans)
något händer (med någon/något)
något händer (med någon)
något händer (med något)
han berättade om allt som hade hänt under resan; vad som helst kunde hända; det får inte hända någon mer olycka; det händer ibland att hon tittar in
ibland spec. med an­tydan om negativ till­dragelse
du ser så bekymrad ut – det har väl inte hänt något?
äv. med av­seende på person eller dylikt, ofta om något farligt vederfaras
JFR drabba
om något skulle hända mig så vet du var pengarna finns; vad skulle hända med den föräldra­löse pojken?
det kan hända att ... det är möjligt att ...det han hända att hon har rätt
det kan väl hända det kan kan­ske förhålla sig såvanligen som ut­tryck för mot­villigt med­givande: det kan väl hända att man ljuger någon gång ibland
det må vara hänt det kan (nätt och jämnt) god­tasatt en politiker kan ut­trycka sig tarvligt må vara hänt, men att ingen av hans parti­kamrater reagerat mot hans ut­talande är betänkligt
låtsas som om ingen­ting har hänt se låtsas
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska hända, urspr. 'gripa med handen'; till hand
händahändelse
Och det hände sig vid den tiden, att från kejsar Augustus ut­gick ett på­bud, att hela världen skulle skatt­skrivas. Bibeln (1917 års övers.), Lukas 2:1