publicerad: 2021
hänföra
hänförde hänfört, presens hänför
verb
1
placera in i viss klass, visst sammanhang eller dylikt; spec. i fråga om ren klassificering
JFR
föra 4
någon hänför någon/något till någon/något
någon hänför någon till någon
någon hänför någon till något
någon hänför något till någon
någon hänför något till något
boken kan inte hänföras till någon bestämd genre; mängdläran kan hänföras till både matematiken och logiken; en insekt som brukar hänföras till skalbaggarna
belagt sedan 1764;
efter da. henføre eller tyska hinführen
2
väcka stark och oemotståndlig förtjusning hos någon, så att andra känslor helt trängs undan
något hänför någon (med något/att+verb)
något hänför någon (med något)
något hänför någon (med att+verb)
hennes sång hänförde publiken; utsikten hänförde dem
belagt sedan 1805
hänförahänförande