publicerad: 2021  
hänföra hänförde hänfört, presens hänför
verb
hä`nföra
1 placera in i viss klass, visst samman­hang eller dylikt; spec. i fråga om ren klassificering
JFR föra 4
någon hänför någon/något till någon/något
någon hänför någon till någon
någon hänför någon till något
någon hänför något till någon
någon hänför något till något
boken kan inte hän­föras till någon bestämd genre; mängd­läran kan hän­föras till både matematiken och logiken; en insekt som brukar hän­föras till skal­baggarna
belagt sedan 1764; efter da. henføre eller tyska hinführen
2 väcka stark och oemotståndlig förtjusning hos någon, så att andra känslor helt trängs undan
JFR bedåra, förtjusa, hänrycka
hänförelse
något hänför någon (med något/att+verb)
något hänför någon (med något)
något hänför någon (med att+verb)
hennes sång hän­förde publiken; ut­sikten hän­förde dem
belagt sedan 1805
hänförahänförande
hänföra sig