publicerad: 2021  
härda härdade härdat
verb
hä`rda
1 behandla (ämne eller material) i syfte att öka dess håll­fasthet eller seghet särsk. genom snabb av­kylning efter upphettning
härdare
någon härdar något
härdat stål
○ äv. modifiera genom fett­hydrogenering
härdade fetter
belagt sedan början av 1500-talet (Sagan om Didrik af Bern); fornsvenska härþa 'göra hård; härda ut'; bildn. till hård
2 öka motstånds­kraften och prestations­förmågan hos kroppen, psyket eller dylikt
JFR stålsätta sig
någon härdar någon/något (med något) (mot något)
någon härdar någon (med något) (mot något)
någon härdar något (med något) (mot något)
han duschade kallt på morgonen för att härda sin kropp; efter alla smällar var han en härdad och luttrad man; han härdade sig med frilufts­liv och kalla bad
○ äv. med av­seende på växter och dylikt
härdade plantor
belagt sedan ca 1670
härdahärdande, härdning
härda ut