publicerad: 2021  
instinkt instinkten instinkter
in·stinkt·en
substantiv
in`stinkt
● inre drift som inte är vilje- eller tanke­styrd och som leder till visst beteende särsk. hos djur
JFR intuition
instinkt (för något/att+verb/sats)
instinkt (för något)
instinkt (för sats)
instinkt (för att+verb)
närings­upptagningen och fort­plantningen styrs av instinkter
○ äv. hos människan spontan tendens till visst beteende
beskyddarinstinkt; försvarsinstinkt; modersinstinkt; vinnarinstinkt
följa sin instinkt; som besluts­fattare går han gärna på instinkt
○ ibland med stark bi­betydelse av intuition
hon hade en mycket säker instinkt för vad som borde göras
belagt sedan 1735; av lat. instin´ctus 'in­givelse', till instin´guere 'egga', eg. 'sticka in'; jfr ur­sprung till distingerad, distinkt