publicerad: 2021
instämma
instämde instämt, presens instämmer
verb
1
äv. lös förbindelse, se
stämma in
uttrycka samma åsikt som någon annan
någon instämmer (med någon) (i något/sats)
någon instämmer (med någon) (i något)
någon instämmer (med någon) (i sats)
han instämde med den föregående talaren
○
äv.
ansluta sig till viss åsikt eller dylikt
hon instämde i berömmet
belagt sedan 1660;
till
1stämma 1; jfr fornsvenska instämna 'inkalla'
2
låta kalla inför rätta eller dylikt
instämning
någon instämmer någon (som någon)
hon instämdes som vittne
belagt sedan 1603;
till
2stämma 4
instämmainstämmande