publicerad: 2021  
intonation intonationen intonationer
in·ton·at·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
1 karakteristisk variation i röstens ton­höjd vid tal typisk för viss person, viss region el. visst språk
JFR satsaccent, satsmelodi
han har ingen brytning om man bort­ser från intonationen
belagt sedan 1845; av franska intonation med samma betydelse; till intonera; jfr ur­sprung till detonation
2 träffande av rätt ton­höjd särsk. vid sång
belagt sedan 1793