publicerad: 2021
1invärtes
in|värt·es
adverb
●
i det inre av något, särsk. kroppen
han log invärtes; hon kände sig kall invärtes
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum);
fornsvenska invärtis; av lågtyska inwerdes med samma betydelse; besläktat med
varda, urspr. 'vända'