publicerad: 2021  
istadig istadigt istadiga
i|­stad·ig
adjektiv
i`stadig
● som en­vist vägrar att foga sig
JFR motspänstig
han förnekade istadigt allt (adverbial)
○ spec. om häst som inte kan förmås att röra sig ur fläcken el. i önskad riktning
○ äv. om handling eller dylikt
hennes istadiga vägran att kompromissa
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Hästläkedom i En Antecknares Samlingar); fornsvenska istadhoger, bildn. till standa i 'stå fast i något; vara upp­tagen av något'