publicerad: 2021  
iväg
eller
i väg
i|­väg
adverb
[ivä´g]
(i riktning) bort från en plats som fram­går av samman­hanget; med ton­vikt på av­lägsnandet; ofta med an­givande av rörelsens mål el. syfte
JFR 2av 3
ge sig iväg hem­ifrån; ge dig iväg!; det bar iväg i full fart; han sprang iväg till affären; hon cyklade iväg för att handla
ibland äv. i fråga om befintlighet borta
han är iväg på ett upp­drag
belagt sedan 1506 (brev från Svante Nilsson Sture (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)); fornsvenska i vägh