publicerad: 2021  
1ja
interjektion
det är riktigt som ut­tryck för bekräftelse av ett på­stående el. som svar på en fråga etc.
MOTSATS 1nej 1 JFR jadå, jaha, javisst, jo
ja, det stämmer; Han har väl kommit? – Ja, det har han; ja, det är troligen sant; ja, det är verkligen förskräckligt
äv. som ut­tryck för accepterande av befallning, önske­mål, erbjudande etc.
Kom nu! – Ja, jag kommer; Vill du ha på­tår? –Ja tack!
äv. för att beskriva ett accepterande svar i substantivisk an­vändning
han friade och fick ja; hon tackade ja till erbjudandet
äv. försvagat som samman­fattning, in­ledning eller dylikt
ja, det blir nog en fin sommar i år; ja, då ska vi se vad det här kan bli
äv. (som retorisk finess) för att an­ge stegring eller dylikt
det dröjde dagar, ja veckor, innan han hörde av sig
äv. i ett ut­tryck för osäkerhet
Gjorde han bra ifrån sig tycker du? – Både ja och nej
ja vars ja, ganskabra, mycket etc.: Mår du bättre i dag? – Ja vars.
säga ja och amen till allt okritiskt säga ja till alltföräldrarna sade ja och amen till allt vad barnen före­slog
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska ia; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.
Sådant skall edert tal vara, att ja är ja och nej är nej. Vad där­utöver är, det är av ondo. Bibeln (1917 års övers.), Matteus 5:37
2ja jaet, plural jan el. ja, bestämd plural jana
ja·et
substantiv
jakande svar
det hördes ett kraftigt "ja" från publiken
belagt sedan ä. fornsv.