publicerad: 2021  
kanta kantade kantat
verb
kan`ta
1 göra en kant jämn på virke eller dylikt
kanta något
belagt sedan 1655
2 vanligen perfekt particip förse med kanter
något är kantat
mössan var kantad med kaninskinn; grus­gången var kantad med runda stenar
belagt sedan 1734
3 befinna sig längs yttre gränser av något, ofta i stor mängd
kanta något
popplar kantade floden; stora människo­massor kantade gatorna
belagt sedan 1766
kantakantning