publicerad: 2021  
1kapp kappen kappar
kapp·en
substantiv
● över­byggnad över trappa som leder till rum under däck på far­tyg
kapplucka
○ äv. liten halv­öppen över­byggnad på (segel)båt
belagt sedan 1788; av nederländska kap 'huva, kapuschong; tak; kapp'; samma ord som kappa
2kapp ingen böjning
substantiv
● i sammansättn. och ut­trycketi kapp hastighetstävling
kapplöpning; kapprodd; kappsegling
rida i kapp; de sprang i kapp till stenen
○ äv. i ut­tryck för upphinnande (i) fatt
han hann i kapp henne vid affären; hon gick i kapp honom i trappan
○ äv. bildligt om (tänkt) tävling som gäller intensitet eller dylikt
skryta i kapp; bilarna glänste i kapp i solen
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska a kapp 'på kapp', bi­form till 1kamp!!