publicerad: 2021  
karta kartan kartor
kart·an
substantiv
ka`rta
1 starkt förminskad, plan, schematisk av­bildning av en del av jord­ytan el. av annan himla­kropp el. stjärn­himlen
kartblad; kartritare; bilkarta; skattkarta; stadskarta; världskarta
en topografisk karta; en geologisk karta; rita en karta; läsa kartan
en karta (över något)
en karta över London; orientera med karta och kompass; en karta i stor skala; på en karta i Mercators projektion ser Grön­land ut att vara större än Syd­amerika; överens­stämmelsen mellan kartan och verkligheten var dålig
○ äv. ut­vidgat
väderkarta
en ekonomisk karta; en politisk karta
○ äv. bildligt, spec. i ut­tryck för att något blir känt eller dylikt
genom sina fram­gångar har hon placerat hem­orten på kartan
○ äv. om (större) pappersark med av­bildningar av viss före­teelse i pedagogiskt syfte
flaggkarta; fågelkarta; svampkarta
○ spec. äv. i ut­tryck för strukturella förändringar eller dylikt
ett före­tag med goda förut­sättningar att rita om kartan i fastighets­branschen
en vit fläck på kartan se fläck
(hamna) på över­blivna kartan något ålderdomligtinte (bli) giftom kvinna: för henne var det ett axiom att högre studier blott idkades av kvinnor som riskerade att hamna på den över­blivna kartan
inte finnas på kartan vara ute­slutetatt titel­försvararen skulle förlora matchen fanns inte på kartan
belagt sedan 1642; av lat. char´ta 'papper'; av grek. khar´tes 'papyrusblad'; trol. av egyptiskt urspr.; jfr ur­sprung till kartell, kartong, 2kort!!
2 pappskiva för förvaring av knappar, hakar eller hyskor
knappkarta
en karta (med något) en karta (något)
○ äv. pappersark som består av avskiljbara delar
frimärkskarta
en karta med bok­märken
belagt sedan 1847