SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLENOD klenω4d (kleno´d Weste; i vers ∪ — Visb. 1: 281 (c. 1620) osv.; — ∪ Fosz 418 (1621), Lybecker 178 (c. 1715)), r. l. m. (Fosz 418 (1621) osv.) ((†) n. Visb. 1: 281 (c. 1620), JournLTh. 1810, s. 813); best. -en (ss. n. -et); pl. -er (Fosz 489 (1621) osv.) ((†) = (Adlerbeth Æn. 23 (1804)); -nödher Fosz 451 (1621)); l. (numera sällan) KLENODIUM klenω4dium l. 0302, n.; best. -diet; pl. -dier (G1R 1: 101 (1523), Östergren (1930)); förr äv. KLENODIE, r. l. m. l. f. (Fosz 421 (1621), Sturzen-Becker 4: 126 (1862)); pl. -diar (TullbSthm 1539, s. 20 b); förr äv. KLENODIA, f.; pl. -dior (SkrGbgJub. 6: 213 (1590)); förr äv. KLENODE, m. l. f. (Fosz 398 (1621)) l. n. (HC11H 11: 156 (1697)); pl. -nöde (Sjöl. 1667, Förs. 2).
Ordformer
(kle(e)n- (cle-) 1523 osv. klei(j)n- (cle-) 15391680. -nod c. 1620 osv. -node 16211697. -nod(h)ia 1590 (: -nodior, pl.)c. 1635. -nodie 1539 (: -nodiar, pl.), 15441862. -nodium c. 1540 osv. -noot c. 1685. -nådh 1625. -nåth 1621)
Etymologi
[fsv. klenat, klenät, klenot, kleenodh, clenod(h), clenodum, pl. clenodier; jfr fd. kle(y)nod, kleynet, klænnæt, d. klenod(ie); av mnt. klēnade, klēnode, kleinode, avledn. av mnt. kleine, klene (se KLEN); jfr mnl. cleinoot, cleinode, holl. kleinood, pl. kleinoodien, mht. kleinōt, kleinæte, t. kleinod, pl. kleinodien. Med avs. på avledn.-ändelsen jfr ARMOD. Formerna klenodium, klenodie äro lånade av mlat. clenodium, latiniserad form av det germ. ordet. — Jfr KLENA, sbst., KLENÄT]
1) (numera i sht i högre l. vitter stil, ngt arkaiserande) mindre, dyrbart o. fint arbetat föremål, dyrbarhet, ”dyrgrip”; i sht om guldsmeds- l. juvelerararbete; särsk. om smycke l. dyl. prydnadsföremål; jfr GÄRSIM, PRETIOSA. G1R 1: 101 (1523). Thå somligha sadhe om templet ath thet war pryt medh herligha steenar och clenodier, sadhe han (osv.). Luk. 21: 5 (NT 1526; Bib. 1917: helgedomsskänker). Vij haffve köpt någre clenodier aff thenne Jören Norenberger jubilerer, nempligen ett demante korss .. och tre guldhringer. G1R 26: 523 (1556). Pärlor och andra dyrbara saker eller Clenodier .. tillåtes at försäkra. PH 5: 2966 (1750). Biskops-Skruden och åtskilliga andra Klenodier både af Guld och Silfver. Lagerbring 1Hist. 3: 839 (1776). En gång stals den klenoden (dvs. Vaulunds ring) dock bort af röfvaren Sote. Tegnér (WB) 5: 22 (1825). Fatab. 1928, s. 90 (om dryckeskanna). NoK 116: 71 (1933; om den heliga Gral). — jfr HALS-, MINNES-, SILVER-, SLÄKT-KLENOD. — särsk.
a) (†) om ordenstecken. HH 1: 16 (1543). VL 1906, nr 294 C, s. 5 (1634). Rüdling Suppl. 337 (1740).
b) (numera föga br.) herald. om hjälmprydnad (se HJÄLM-PRYDNAD slutet). NF 3: 1490 (1880). PT 1908, nr 208, s. 3. — jfr HJÄLM-KLENOD.
c) (†) om dyrbart föremål som lämnas åt segrare i ngn tävling, tävlingspris. LPetri Kr. 25 (1559). Hvilken gammal Gubbe har på löparebanen erhållit klenodet? Scherping Cober 2: 309 (1737).
d) (†) om kronregalier l. riksregalier. PH 1: 513 (1723). Kiellberg KonstnHandtv. Juv. 4 (1753). — jfr KRON-, RIKS-KLENOD.
2) i oeg. o. bildl. anv. för att beteckna att en sak l. person är i högsta grad värdefull l. dyrbar o. d.: ”juvel”, ”pärla”, ”skatt”. Hans fru är en värklig klenod. Ordh och ära är en herres eller förstes yppersta clenodium. OPetri Kr. 90 (c. 1540). En förnufftigh munn är itt ädhla klenodium. Ordspr. 20: 15 (Bib. 1541). Thenne wår Wästgötha Lagh (bör) hoos osz .. hållas som ett Klenod, i prijs och tilbörligit wärde. Stiernhielm WgL Föret. 1 (1663). Gamla sta'n, denna klenod, som vi under inga omständigheter ha råd att mista. SvD(A) 1930, nr 11, s. 18 (i fråga om Sthm). (†) De som allvarligen vilja fäckta för det himmelska Clenod, få icke tid til at mycket fäckta för det jordiska. Rydén Pontoppidan 108 (1766).
Ssgr (till 1): A: KLENOD-HANDLARE. (†) person som idkar handel med smycken, juveler o. d. Lindfors (1815). Meurman (1846; med hänv. till juvelerare).
-KAMMARE. (i sht arkaiserande) förvaringsrum för klenoder. NF 2: 886 (1877).
-SKRIN. (klenod- 1815 osv. klenods- 1749) [jfr t. kleinodienkästlein] (i sht arkaiserande) skrin till förvaring av klenoder. Lind (1749). Östergren (1930).
-SKÅP. [jfr t. kleinodienschränklein] (i sht arkaiserande) skåp till förvaring av klenoder. Nicander Minn. 1: 37 (1831).
B (†): KLENODS-SKRIN, se A.
Avledn.: KLENODARIE, m. [av mlat. clenodarius] (†) till 1: juvelerare. Hallenberg Mynt 270 (cit. fr. 1545).
Spoiler title
Spoiler content