publicerad: 2021  
klottra klottrade klottrat
verb
[klåt`-]
● hastigt och slarvigt skriva eller rita utan om­tanke om formen el. inne­hållet
JFR klotter
någon klottrar (något) (på/i något)
någon klottrar (något) (i något)
någon klottrar (något) (på något)
hon satt och klottrade på ett gammalt kuvert medan hon pratade i telefon
○ sär­skilt med skade­görelse som följd skriva eller rita vad man råkar ha lust till
klottra fula ord på väggarna
belagt sedan 1785; trol. av lågtyska klütern 'knåpa; försöka med något', äldre kluteren 'göra små hant­verks­arbeten'
klottraklottrande, klottring
klottra ned, klottra ner